Varför separerar vi psykiatri och neurologi?

Innehåll

• Psykiatri Essential läser
• Integrera psykiatrisk vård i primärvårdspraxis

Eftersom framsteg inom neurobiologi och genetik avslöjar komplexa föreningar mellan hjärnstruktur, funktion och symtom på psykisk sjukdom har man förnyat samtal om att omplacera psykisk sjukdom som sjukdom i nervsystemet. Detta framhävs i offentliga uttalanden av framstående personer inom amerikansk psykiatri, såsom Thomas Insels påstående att psykisk sjukdom är hjärnsjukdom och Eric Kandels förslag att slå samman psykiatri med neurologi.

Förhållandet mellan psykiatri och neurologi har alltid varit fascinerande och omtvistat, och dessa debatter kring förhållandet mellan mental och neurologisk sjukdom är inget nytt. För nästan hundra år sedan insisterade den framstående neurologen och psykiateren Wilhelm Griesinger (1845) på att "alla psykiska sjukdomar är hjärnsjukdomar", ett argument som upprepas i nyare påståenden som de från Insel och Kandel.

Däremot hävdade psykiateren och filosofen Karl Jaspers (1913), som skrev nästan ett sekel efter Greisinger, att "hoppet att klinisk observation av psykiska fenomen, av livshistoria och av resultatet inte skulle kunna uppnås kan ge karakteristiska grupperingar som därefter skulle bekräftas i hjärnfynden "(s. 568).

En nyligen publicerad artikel publicerad i Journal of Neuropsychiatry and Clinical Neurosciences börjar, "Medan de flesta organ har en särskild medicinsk specialitet har hjärnan historiskt delats in i två discipliner, neurologi och psykiatri" (Perez, Keshavan, Scharf, Boes, & Price, 2018, s. 271), där psykiatrin placeras helt och hållet som en specialitet som behandlar hjärnsjukdomar.

Jag hävdar att dessa förslag att omklassificera psykisk sjukdom som neurologisk sjukdom bygger på ett grundläggande kategorifel och att skillnaden mellan psykiatri och neurologi inte är godtycklig.

Detta är inte att förneka fysikalism, det vill säga att sinnet existerar på grund av hjärnan, och jag hävdar att det är möjligt att samtidigt acceptera att sinnet är en funktion av hjärnan och att psykiska störningar inte kan reduceras till hjärnstörningar. För att göra detta, låt oss först undersöka skillnaden mellan psykisk och neurologisk sjukdom och sedan utvärdera påståendet att psykiska störningar kan reduceras till hjärnans patologier.

Neurologiska sjukdomar är per definition sjukdomar i det centrala och perifera nervsystemet, och de kan i allmänhet identifieras på grundval av objektiv medicinsk testning, såsom elektroencefalografi för epilepsi och magnetisk resonanstomografi för en hjärntumör. Många neurologiska sjukdomar kan vara lokaliserad, mening som befunnits existera som en lesion i ett visst område i hjärnan eller nervsystemet. Medan vissa neurologiska sjukdomar kan orsaka mentala symtom, såsom förändringar i humör eller uppfattning, är neurologisk sjukdom inte främst associerad med dessa psykologiska abnormiteter, och de finns sekundära till sjukdomens skadliga effekter på nervsystemet.

Däremot kännetecknas psykisk eller psykiatrisk sjukdom av en kliniskt signifikant störning i individens tankar, känslor eller beteenden. De Diagnostisk och Statisiskt Manual av Mentalsjukdomar är teoretiskt neutral vad gäller orsaken till psykiska störningar, och trots antipsykiaters påståenden om motsatsen har organiserad amerikansk psykiatri aldrig officiellt definierat psykisk sjukdom som "kemisk obalans" eller hjärnsjukdom (se Pies, 2019).

Medan många framsteg har gjorts inom neurovetenskap och genetik som underlättar vår förståelse av psykisk sjukdom, finns det fortfarande inte en enda identifierbar biomarkör för någon psykisk störning. Historiskt har psykiska störningar beaktats funktionella sjukdomar, på grund av deras funktionsnedsättning snarare än strukturella sjukdomar, som är associerade med kända biologiska abnormiteter. American Psychiatric Association (2013) definierar psykiska störningar på detta sätt:

En psykisk störning är ett syndrom som kännetecknas av kliniskt signifikant störning i individens kognition, känslomässiga reglering eller beteende som återspeglar en dysfunktion i de psykologiska, biologiska eller utvecklingsprocesser som ligger bakom mental funktion. Psykiska störningar är vanligtvis förknippade med betydande nöd i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga aktiviteter (s. 20).

Psykiatri Essential läser

Integrera psykiatrisk vård i primärvårdspraxis